“Om den väsentliga inre processen är blockerad är givetvis också alla sekundära instinktiva processer störda. Den som har fastnat i individuationsprocessen får det självklart besvärligt med makt och prestige, med sexualitet och andra problem. När det åter flyter i huvudfåran kommer alla sidokanalerna också att fungera normalt, och allt kommer på plats igen. Därför tittar vi inte så mycket på symptom som är sekundära. Om någon klagar över frigiditet, impotens, huvudvärk osv tar vi det enbart som ett tecken på att det finns en blockering någonstans och den måste bort. Det viktiga är sedan att med hjälp av drömmen ta reda på hur hela själen ska komma in i flödet igen och återvända till sin egen flodbädd. I regel öpnas då också alla sidoutgångarna för de är blockerade enbart därför att något av det väsentliga inte stämmer, nämligen utforskandet av det egna livets mening och det rätta spåret. s. 127

“Det finns ingen spänning mellan personlighetens andliga pol och instinktspolen. Om man vill få en aning om vad det innebär ska man läsa Laurens van der Posts bok The heart of the hunter där han skriver om bushmännen. Om man med nämnda fråga i tankarna ser på dessa människors beteende märker man att allt de gör bildar en absolut enhet. De hör ihop, de följs åt, och det finns inga spår av att det som vi kallar inre andligt liv – och som hos dem utan tvekan har djupa och differentierade aspekter – på minsta sätt kommer i motsättning till deras rent naturliga animaliska liv. Däremot finner man en av de största uppdelningarna i två poler i den medeltida kristendomen eller i vissa extrema asketiska rörelser i öst, där andligheten blev till en fullständigt krampaktig motpol till det instinktiva mänskliga livet. När det hela faller sönder på det sättet uppstår en neuros och man får den bild som Freud upptäckte och så ofta påträffade i sin praktik: att en falsk andlighet i en eller annan form förgiftade och förstörde instinktspersonligheten. Enligt Jung sätter en sådan förgiftning igång en rörelse i det omedvetna som försöker återställa den ursprungliga enheten.” s. 130

“Därmed förkroppsligar fågeln en process varigenom den andliga aspekten eller prima materia blir synlig och återkommer renad i flytande eller fast form. Psykologiskt skulle det motsvaras av en förverkligandeprocess. I fågelgestalt är den som en andlig aning eller varseblivning i ett mer eller mindre extatiskt ögonblick. Den syftar på en inre andlig upplevelse som förblir övergående om den inte “återvänder till jorden” dvs omsätts i handling.

Vi vet att de flesta människor emellanåt i livet har ett ögonblick då de upplever något verkligt betydelsefullt eller gör en slags religiös erfarenhet som de blir starkt emotionellt gripna och hänförda av. De får då en känsla av att allt är som det ska. Förargligt nog blir detta inte bestående utan det gamla eländet kommer så småningom tillbaka, tills efter två eller tre år då den inre upplevelsen är borta. Det beror ur alkemisk synvinkel sett på att fågeln bara är begynnelsen, bara en vägvisare till inre erfarenhet. Den symboliserar en av de första upplyftande upplevelser som man kan få, men sedan måste den äta upp sina vingar och återvända till jorden i en mer påtaglig form. Först då befästs den inre erfarenheten och i stället för allt förbli enbart emotionell – andlig “realiseras” den bokstavligen dvs den blir för alltid en inre verklighet.

… det slutliga förverkligandet, den inre upplevelsen av Självet som har blivit absolut verklig och inte längre är “flyktig”. s 181

Fågeln är alltså förvandlingssubstansen, individuationsprocessen : målet = ett absolut konkret förverkligande av Självet.

Individuationsprocessen har alltid en unik form, den är ett unikt skeende i en unik människa. s 183