“Det var 1997 när Donald Rumsfeld utsågs till verkställande direktör i det bioteknikföretaget Gilaed Sciences, som han skulle etablera sig ordentligt som en tidig form av katastrofkapitalist. Företaget hade registrerat patent för Tamiflu, som är verksamt mot många sorters influensa, och favoritläkemedlet mot fågelinfluensa. Om det smittsamma viruset någonsin skulle framkalla en epidemi ( eller ett hot mot en sådan) skulle regeringar tvingas köpa läkemedel för miljardtals dollar av Gilead Sciences. s. 364

“På stora delar av södra halvklotet talar man ofta om nyliberalismen som “den andra koloniala plundringen”; i den första plundringen stal man landets rikedomar och i den andra statens. Efter var och en av dessa huggsexor har man lovat att nästa gång kommer tydliga lagar att finnas på plats innan ett lands tillgångar säljs ut och hela processen kommer att övervakas av skarpögda lagstiftare och utredare med oklanderlig moral. Nästa gång kommer man att “bygga upp institutionerna” före privatiseringarna. Men att ropa på lag och ordning efter att vinsterna redan har flyttats utomlands är egentligen bara ett sätt att legalisera stölden i efterhand, ungefär som de europeiska kolonisatörerna beseglade sina landerövring med avtal. Laglöshet i gränslandet, som Adam Smith förstod det, är inte problemet utan poängen och lika mycket en del av spelet som när profitörerna ångerfullt vrider sina händer och lovar bot och bättring.” s. 307

“En del av problemet är att katastrofkapitalismen smyger sin inpå oss. På åttiotalet och nittiotalet meddelade de nya ekonomierna stolt sin ankomst med fanfarer. i synnerhet teknikbubblan blev stilbildande för en nya ägarklass och inspirerade till nya bedövande nivåer av reklamjippon – ändlösa mediaporträtt av eleganta unga verkställande direktörer bredvid sina privata jetplan, sina fjärrkontrollerade justjakter och idylliska hus i bergen utanför Seattle.” . 385

” Så här beskriver Peter Swire, som arbetade som rådgivare i sekretessfrågor åt regeringen under Clintons presidenttid, hur krafterna sammanstrålar bakom kriget mot terrorn: “Vi har en regering med ett heligt uppdrag att utveckla informationsinsamlandet och vi har en informationsteknologisk industri som desperat söker nya marknader. Med andra ord har vi KORPORATIVISM: storföreta och statsmakt som kombinerar sina väldiga styrkor för att reglera och kontrollera medborgarna.”. s. 385

” Som banbrytare för katastrofkapitalismen är arkitekterna bakom kriget mot terrorn ett annat slags korporativa politiker än sina föregångare – för nu har krig och andra katastrofer förvisso blivit ett mål i sig. s. 389

“Med kriget mot terrorn övergav inte de nykonservativa sina korporativa ekonomiska mål, De fann en ny, effektivare väg att uppnå dem. Naturligtvis är dessa hökar i Washington anhängare av att Förenta staterna ska dominera världen liksom Israel Mellanöstern. Det är dock omöjligt att skilja det militära projektet – evigt krig utomlands och en säkerhetsstat hemma – från de intressen som representeras av det katastrofkapitalistisktiska komplexet. med en mångmiljardindustri byggd på dessa förutsättningar. Aldrig har sammansmältningen av dessa politiska och vinstskapande mål varit tydligare än på slagfältet i Irak. s. 404

“När allt kom omkring skapade kriget i Irak alltså en mönstergill ekonomi – det var bara inte den Tiger vid Tigris som de neokonservativa hade tänkt sig. I stället var det ett mönster för privatiserat krig och privatiserad återuppbyggnad, ett mönster som snabbt blev färdigt att exporteras. Före Irak hade experimentområdena för Chicagoskolans korståg varit begränsade av geografin: Ryssland, Argentina, Sydkorea. Nu kan ett nytt område öppnas var nästa katastrof än slår till.”. s 479