” Om det förhåller sig så , sa jag, är det inte bara människan som har själ, utan också andra skapade varelser och objekt.

-Naturligtvis, sa matematikern – utan tvivel. De primitiva folkstammarna gjorde ju det och de var på rätt väg. Kulturarvets kunskapsgener i deras hjärnor hade inte ännu styrt dem mot en återvändsgränd. Det är däremot vad vårt kulturarv lett till, vi befinner oss i en återvändsgränd, i yttersta grenspetsen av vårt utvecklingsträd, där arten, i det här fallet anden, dör ut. Endast en ande av sådan art som förstår att själen är en egenskap som omfattar hela naturen, kan fortsätta att utvecklas. Vi två äger en ande av sådan art, medan människorna därute som tror på en människocentrerad själ, är dömda att dö. De ser ingen själ i stenar och träd, därför skövlar de dem.” s. 138