Ur “Leva, lära, älska” av Leo Buscaglia

“I Indien trycker man handflatorna mot varandra framför sig varje gång man träffas eller säger adjö till någon och man säger “Namaste!” Det betyder: Jag hedrar den plats inom dig där hela universum finns. Om du är på den platsen inom dig och jag är på den platsen inom mig, då är vi en.”

“När livet inte levs exploderar det inom oss. Det är som en tryckkokare. Något kommer att hända, det är jag övertygad om. Antingen kommer ni att söka er till yttersta fruktan, smärta, ensamhet, paranoia, eller till apati, tecken på att ni inte är levande, att ni inte lever. Så om ni känner någonting sådant, kavla upp ärmarna och säg “låt mig leva”. I samma stund som ni börjar delta i livet pyser ångesten ut och ni är räddade. Det är inte lätt, men livet låter oss veta att det måste levas!”

On line: https://www.goodreads.com/author/quotes/27573.Leo_F_Buscaglia