Möten på festival

MÖTEN PÅ FESTIVAL

Jag bestämmer mig för att äta dansk fläskstek med rödkål trots alla matstånden från hela världen. Jag sätter mig i solen på Gustav Adolfs Torg med maten och en burk inköpt vatten. Jag tänker på att jag satt här i ungdomen efter att ha liftat in från Dalby och moster Nornas sjukhem. På den tiden kom hela Europas liftare hit och vände..Varje dag satt en ny person där med sin ryggsäck och tittade sig omkring.Sweden?Girls??.. Idag fylls torget av alla jordens folk, numera mer permanent boende här.Någon borde skriva torgets historia.

Jag tar en klunk ur min burk och inser inte att jag snart kommer att bli indragen i en burkstrid! En bit ifrån mig står en zigenarmamma i vida kjolar med en plastsäck på ryggen – full av tomburkar.En krona pant… Hon iakttar mig envist och följer varje rörelse jag gör. Är burken tom snart? Jag skakar på huvudet- nej, det dröjer! Då dyker det upp en man, även han från ett avlägset land och sträcker sin hand mot min burk. “Mine”! säger han, “not”….han pekar på kvinnan. På stapplande engelska försöker han förklara att måndag, tisdag, onsdag är det han som samlar upp burkar här inte hon. Nu protesterar zigenarmamman och de står framför mig och försöker övertyga mig om att burken är just deras. Burkrevir! Inte visste jag att det fanns! Jag avslutar striden med att säga att när jag druckit upp den ställer jag den här på trappan och så får första bästa ta den. De accepterar och lommar iväg efter andra burkar.. (det blir mannen som väntar istadigt på den)

Jag bestämmer mig för att höra lite ” hemlandstoner” och går till franska cafet som de har byggt upp i ena hörnet på torget.” Bonjour, madame, un café”? Jag sätter mig i trädens skugga och två sekunder är jag på ett litet torg i södra Frankrike.Solen gassar och svensk höst är långt borta. Efter en stund börjar jag iaktta människorna runt mig och hör engelska från ett grannbord. När ena damen råkar titta mot mig ler jag och säger “Sunny, isn´t it?” Hon svarar och hennes två bekanta, ett par, vänder sig också mot mig. Ett samtal utspinner sig och kommer att handla om  att leva i Israel. Paret ska flyga hem ikväll från Sturup och kvinnan är från Danmark för att se till att de kommer med. Danskan kom till en kibbutz för 45 år sedan och träffade paret där som är uppvuxna på kibbutzen och sedan dess har de kontakt. Man måste leva med konflikten, annars går det inte, säger de.

Så småningom ska jag vidare på en programpunkt och tackar och går.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s