LÄNGTAN HEM: en av mina dikter

STAMMEN

Jag vände åter

efter folket, som bebodde

min barndoms gröna hydda

med sina liv och sina röster.

Jag letade och letade

men fanns dem inte.

Allt var så tyst.

En annan vandrare gick mig till mötes

i tystnaden.

“Ditt folk är gulnade löv

från ett dött träd”,

sa mannen

med Kalahariöknens hetta

dallrande i sina ord:

“de är förlorade i världen

dömda att följa

vindens dans.

Du hittar dem aldrig

för de har själva förlorat sig.

Sök dig en ny stam

och du ska blomstra

såsom ditt folk aldrig kommer att se dig.”

Jag begrundade hans ord.

Vandraren inom mig höjde

staven, liksom för att mäta ut

nya väderstreck.

Beslutsamhet började sänka sig

från sin viloplats.

——

Fler dikter finns på min sida: http://www.equinox.hemsida.net/dikt.htm

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s