Så börjar min vecka av forskning: jag besöker två av tre gårdar i byn Fornamåla för att utröna vilket hus min mormor kan ha fötts i.
Tillsammans med först Thomas Niklasson i Fornamåla 1:4 och sedan med Anders och Siv Jonsson samt svärmor Edith i Fornamåla 1:2, pusslar jag ihop en bild av tre gårdar som skiftades ut på 1840-talet.Alla gamla hus är borta och ersatta med modernare. Jag inser att jag troligen inte kommer att kunna hitta en bild av huset där Maria Charlotta tjänade piga hos Mattis Petersson och Ingrid Brita Magnidotter från 1875 och framåt och där mormor troligen föddes.
Anders Jonsson visar mig i alla fall skogsvägen där min mormor gått de sista åren av hennes mors liv mellan Fornamåla och Sidlandsmåla. Sista biten neråt Sidlandsmåla har vuxit igen men Anders pekar och beskriver att längre ner kom man till gubben Fransson och sedan var det bara en kort väg ner till skolan.
Tillsammans med först Thomas Niklasson i Fornamåla 1:4 och sedan med Anders och Siv Jonsson samt svärmor Edith i Fornamåla 1:2, pusslar jag ihop en bild av tre gårdar som skiftades ut på 1840-talet.Alla gamla hus är borta och ersatta med modernare. Jag inser att jag troligen inte kommer att kunna hitta en bild av huset där Maria Charlotta tjänade piga hos Mattis Petersson och Ingrid Brita Magnidotter från 1875 och framåt och där mormor troligen föddes.
Anders Jonsson visar mig i alla fall skogsvägen där min mormor gått de sista åren av hennes mors liv mellan Fornamåla och Sidlandsmåla. Sista biten neråt Sidlandsmåla har vuxit igen men Anders pekar och beskriver att längre ner kom man till gubben Fransson och sedan var det bara en kort väg ner till skolan.
Vi befinner oss på stigen där mormor i sin självbiografi beskriver hur hon vid en tidpunkt inte visste åt vilket håll som var hem längre, däråt eller däråt. Hur hon stod där förvirrad och grunnande. En ensam flicka i skogen, utan en släkt som brydde sig om denna oäkta unge, utan en far eller några syskon och med en döende mor i ena änden av vägen och en sträng lärarinna i andra änden. Vad hörde träden där hon gick så ensam? Hörde de en gråt som varade långa stycken? Hörde de en flickröst som talade för sig själv för att hålla sig lugn? Hörde de ett förtvivlat hjärta slå allt snabbare när hon tänkte att nu är nog mor död när jag kommer fram idag?
Denna del av hennes liv kommer att publiceras i höstens ”I Dackebygd” har jag fått höra av Siv Johansson. Så blir hennes sorg återbördad till sitt ursprung och min uppgift är över..
Denna del av hennes liv kommer att publiceras i höstens ”I Dackebygd” har jag fått höra av Siv Johansson. Så blir hennes sorg återbördad till sitt ursprung och min uppgift är över..
Nästa anhalt för min forskning är åren tillbaka runt mormors födelse 1892; Maria Charlotta arbetar hos Karl Johan Andersson i Karamåla, men bor i Grämnamåla.
Det är nära till gården Fledingstorp och dess torp Tången. Hon besöker ofta sin skolkamrat Lena Stina Augustsson som fortfarande bor hemma hos föräldrarna liksom lillebror Johan. Johan har växt till sig och blivit en ung man i tjugoårsåldern. Han berättar att han ska ta knekttjänst hos Petersson på Emmabo 1 med sitt gästgiveri. Maria Charlotta har nu blivit en 35-årig piga som desperat vill skapa sitt eget hem och liv.
Som bonddotter känner hon det sociala arvet att inte gifta sig ”fel” och Johans kommande knektstatus i socknen lockar. Hon förför honom och den unga mannen lovar den äldre kvinnan ett liv i hettans stund. Men stunden går förbi och han vaknar till sin sanning: han vill inte ha denna knekttjänst eller denna kvinna med sin frukt. Han försvinner.
Kvar står Maria Charlotta med sin skam och sin nesa. Klivet ut i vattnets djup är nära men något hindrar henne. Hon föder sitt barn i Fornamåla och fortsätter sin tjänst i Karamåla. Flickan börjar så småningom första klass i den närbelägna skolan i Skäveryd.
Jag reser således till trakten av Skäveryd skola, Emmabo gästgiveri och Karamåla och lyssnar av vinden. Utanför den f d skolbyggnaden ser jag Ruth bredvid sin lärarinna som på fotot från år 1900. Hon står så tätt tryckt mot lärarinnan som har sin arm beskyddande runt henne. Blev hon retad som oäkta unge av de andra eleverna? Hon skriver om att ingen ville leka med henne i sin bok förrän hon blev adopterad av lärarinnan Norna Sjöstrand i Sidlandsmåla skola. Skolan som också blev hennes hem tills hon gifte sig 1917.
Jag besöker Ulla-Britt Lundquist på Grämnamåla gård i närheten för att diskutera möjligheten att Maria Charlotta bott där. Den berömda geten som blev hennes ”hund” och följde henne till skolan varje dag, skrattar jag, bodde den här? Ulla-Britt svarar att de hade både getter och får här förr. Kanske var det här, kanske i en stuga bredvid. Hon arbetade ju på Karamåla 2 inte så långt här ifrån. Jag kör till Karamåla och hamnar i ett vykortspittoreskt smålandsmotiv med röda stugor i en klunga. Där möter jag Håkan Carlsson som också bor där och deltar i sommarens bygdespel. Vi samtalar och han visar mig Karamåla 2 som nu endast är sommarhus. Det ser precis ut som på ett svartvitt foto jag fått mig tillsänt.
Det är nära till gården Fledingstorp och dess torp Tången. Hon besöker ofta sin skolkamrat Lena Stina Augustsson som fortfarande bor hemma hos föräldrarna liksom lillebror Johan. Johan har växt till sig och blivit en ung man i tjugoårsåldern. Han berättar att han ska ta knekttjänst hos Petersson på Emmabo 1 med sitt gästgiveri. Maria Charlotta har nu blivit en 35-årig piga som desperat vill skapa sitt eget hem och liv.
Som bonddotter känner hon det sociala arvet att inte gifta sig ”fel” och Johans kommande knektstatus i socknen lockar. Hon förför honom och den unga mannen lovar den äldre kvinnan ett liv i hettans stund. Men stunden går förbi och han vaknar till sin sanning: han vill inte ha denna knekttjänst eller denna kvinna med sin frukt. Han försvinner.
Kvar står Maria Charlotta med sin skam och sin nesa. Klivet ut i vattnets djup är nära men något hindrar henne. Hon föder sitt barn i Fornamåla och fortsätter sin tjänst i Karamåla. Flickan börjar så småningom första klass i den närbelägna skolan i Skäveryd.
Jag reser således till trakten av Skäveryd skola, Emmabo gästgiveri och Karamåla och lyssnar av vinden. Utanför den f d skolbyggnaden ser jag Ruth bredvid sin lärarinna som på fotot från år 1900. Hon står så tätt tryckt mot lärarinnan som har sin arm beskyddande runt henne. Blev hon retad som oäkta unge av de andra eleverna? Hon skriver om att ingen ville leka med henne i sin bok förrän hon blev adopterad av lärarinnan Norna Sjöstrand i Sidlandsmåla skola. Skolan som också blev hennes hem tills hon gifte sig 1917.
Jag besöker Ulla-Britt Lundquist på Grämnamåla gård i närheten för att diskutera möjligheten att Maria Charlotta bott där. Den berömda geten som blev hennes ”hund” och följde henne till skolan varje dag, skrattar jag, bodde den här? Ulla-Britt svarar att de hade både getter och får här förr. Kanske var det här, kanske i en stuga bredvid. Hon arbetade ju på Karamåla 2 inte så långt här ifrån. Jag kör till Karamåla och hamnar i ett vykortspittoreskt smålandsmotiv med röda stugor i en klunga. Där möter jag Håkan Carlsson som också bor där och deltar i sommarens bygdespel. Vi samtalar och han visar mig Karamåla 2 som nu endast är sommarhus. Det ser precis ut som på ett svartvitt foto jag fått mig tillsänt.
(forts.)
Ingvor Sabina Le John 