Gertrude Stein återvänder till hemlandet Amerika men känner sig inte väl till mods där och skriver:

“Rötter är små och torra när man har dem och den är ens fiender. Man har sett dem på en växt och ibland verkar de förneka växten om den är kraftfull.. Fast sådär är det egentligen inte för oss. Våra rötter kan vara var som helst och vi kan överleva, för om man tänker efter så tar vi våra rötter med oss. Jag har alltid vetat det lite grann och nu vet jag det helt och hållet. Jag vet det för man kan resa tillbaka till där de är och de kan vara mindre verkliga för en än de var tusen, tvåtusen mil bort. Oroa er inte för era rötter så länge ni oroar er för dem. Det viktigaste är att känna att de finns, att de är någonstans. De kommer att sköta sig själva och de kommer att sköta om er också fastän ni kanske aldrig får reda på hur det har gått till. Att tänka på att vara tillbaka efter dem är att erkänna att växten är döende.” s. 284