Jag upplever ett ökat tryck mot oss kvinnor i vardagen; kvinnlig bibliotekspersonal blir uppstressad av gäng av pojkar som stormar in och högljutt kommenterar och oroar och skriker. Stök på badhus;“Det är i huvudsak straffmyndiga pojkar och män”
Min kusin i Florida, USA rapporterar om hur kvinnlig lärarpersonal gråter på skolan pga trakasserier från manliga elever från Mellanöstern.
Utländska pojkar med enbart fjun på hakan spottar när jag passerar i kort kjol i Malmö.
Att sitta med en kopp kaffe i trädgården som ensam kvinna ger reaktioner från andra huset där mödrar aldrig sitter ute eller flickor aldrig leker utomhus. Sexualiseringen av kvinnan ökar. Här är den senaste twiten från mig:
#vidfrontlinjen2020 Vid arbete i trädgården träffas jag av en sten i ryggen och orden “hora”. Ett gäng brunhyade ynglingar slänger svamp, stenar och spottar mot mig. Jag driver dem iväg med orden: “Ni förstör för andra invandrare. NI är rasister”. Jag ser hur de tänker till.
Livsytan för kvinnor dras åt; du ska känna obehag av att röra dig ensam ute i samhället och hellre välja att stanna inomhus.
Jag är inte insatt i Kanadas invandrarpolitik, men det lilla jag har läst säger mig att deras mer balanserade intag av flyktingar; kvinnor, barn och män direkt från lägren, verkar vara bättre än att göda smugglare att föra ensamma män och pojkar över Medelhavet.
Jag är inte emot flyktingar som fenomen. Jag är bara emot den nuvarande obalansen och dess konsekvenser samt massinvandring från kulturer med medeltida syn på kvinnan.
“Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare.” Valerie M Hudson, professor och ansvarig för the Program on Women, Peace and Security, Texas A&M University, USA
ingvor-sabina-lejohn.blog/2018/03/14/den-fria-kvinnans-revir/
Ingvor Sabina Le John 