Category politik

Tillväxt eller inte tillväxt – det är frågan

Ingvor Sabina Le John Leave a comment

TILLVÄXT ELLER INTE TILLVÄXT – DET ÄR FRÅGAN

Gunnar Wetterberg redogör klart och tydligt, i sin artikel den 14 juli 2014, för en lång ekonomisk/industriell period i vårt svenska samhälle. En period, som gav plats för ett folkhem med pensioner, förkortad arbetstid, förbättrad sjukvård , byggd på skatter av tillväxtens resultat.

Så långt är jag med. Sedan är jag kanske inte med, lika lätt, lika nickande..

Han förfäktar att denna koppling “ökad tillväxt – ökad välfärd”, gäller även för framtiden (med tillägg av klimatsmarta lösningar) och besvärjer sig inför idéer om tillväxtlösa samhällen. Det är viktigare att styra hur tillväxten ska utformas, menar han, men utan tillväxt går det inte. Han menar att den köpkraft som skapats under senare år är av godo. Det är här jag tvekar..evigt ökande köpkraft..Av godo för planeten på lång sikt, eller numera på kort sikt..? Hans analys känns inte riktigt “updatad”.

En annan anledning till min tvekan är att jag nyss läst om en bok “Köpt tid” av Wolfgang Streek (2014) och recenserad i densamma lite tidigare. Där målar den tyske sociologen upp en bild av ett skattesamhälle som gick i graven på 70/80-talet och att vi nu lever i en välfärd byggd på lånat kapital, den  s k lånestaten.

För mig ter sig detta som den stora frågan för debatt. Hur kommer det sig att Sverige ha måst låna så mycket pengar för att klara sin välfärd om nu tillväxten är lösningen? Jag skulle gärna vilja bli undervisad av Gunnar Wetterberg i en kommande artikel om detta, då jag tycker att han skriver mycket sakligt och redigt i övrigt.

www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/tillvaxten-gav-oss-det-goda-samhallet

Kanske finns en del av svaret här i programmet Lönesänkarna av Dokument inifrån:

www.youtube.com/watch?v=VF_jA7GUhY

Alienation och anomi

Ingvor Sabina Le John Leave a comment

Idag, när samhället går in i ett allt starkare spinn, och lämnar människan ensam och utsatt i en livssituation aldrig förr skådad i historien, kan det ge en viss trygghet att känna till två sociologiska termer som vill definiera vårt mänskliga tillstånd av idag.

Ordet ALIENATION började användas på 1940-talet och fick sitt fulla uppsving efter andra världskrigets slut, när västvärlden utmattad vaknade upp i en värld av spillror utan någon synlig, gemensam väg framåt. Termen kom att beskriva människans känsla av främlingskap i ett nytt, modernt samhälle, där hon kände sig utsatt för byråkratiska organisationer som styrde hennes liv.  Utan det lilla samhällets identitetsbejakande omgivning och efter att den stora migrationen kastat runt människan och slitit av hennes släktskapsrelationer och  hennes hembygdsrötter, kröp en känsla av att inte finnas till, en depersonalisering, in under skinnet. Hon blev ett nummer bland alla andra och hennes relation till detta nya samhälle blev “kund”.

Ordet ANOMI i sin tur är ett begrepp skapat av sociologen Durkheim som levde i övergången mellan bondesamhället och industrisamhället. Med denna term ville han påvisa sambandet att “såsom samhället är strukturerat, så är människans inre strukturerad.”

Det han såg var ett samhälle som höll på att glida isär, fragmentiseras, med oklara moraliska ståndpunkter och otydliga sociala koder och med allt större inre konflikter. Detta skapade samma splittring i människan, ansåg han, vilken i sin tur blev splittrad och stressad med sjukdom som följd; depressioner, apati, aggressioner, våld osv.

Han menade att vi måste se till större orsaker varför vi som människor mår så dåligt, nämligen till ett sönderfallande samhälle.