VID JESU FÖDELSE var mångahanda judiska motrörelser i full aktivitet gentemot de härskande judiska ledarna, de s k hasmonéernas uttunnade judendom som ansågs gå förtryckarnas vägar. Det heliga templet och den judiska visionen var hotad. Esséerna var en grupp som lämnade templet för att dra sig undan till öknen, en annan känd person på den tiden var Johannes Döparen. Cahill tar upp ”triangelfrågan” huruvida Jesus, Johannes Döparen och esséerna influerade varandra, men kommer inte med någon ny synvinkel i ämnet.

I och med den romerska invasionen skulle hela denna judiska upproriska, kulturella miljö Jesus föddes in i (samt den prostituerade tempelöverklassen), totalt utraderas år 70 e Kr – omkring fyrtio år efter Jesus död. ( Inte förrän 2000 år senare, i våra dagar, skulle en ny judisk stat uppstå, Israel.) Om inte Dödahavsrullarna hade  hittats hade vi inte vetat något om dessa utdöda sekter t ex esséerna som gick spårlöst under ute i ökensanden.

METODISKT BYGGER HAN upp en trovärdig bild av personen Jesus, hans liv, hans tankar och verk utifrån de olika evangelierna och den nutida religionshistoriska forskningen.

Man lider med Jesus som klagar över sina lärjungars tröghet och över hans häftiga temperament.  I avsnittet om kvinnan som skulle stenas för sin otrohet, känner man sig sitta bredvid Jesus på marken medan han tyst ritar i sanden medan han tänker. I denna tid när kvinnlig sexualitet väckte orden ”död” i mäns hjärta var han tvungen att välja sina ord. Han visste mycket väl att dödsstraffet gällde både syndande män och kvinnor (i teorin) men att det var bara kvinnan de kom med. Hans svar fick dem att tappa sina stenar vid sina fötter. Detta avsnitt om äktenskapsbrott hör, enligt forskningen, till de tidigare testamentena (troligen Lukas) men hamnade efter att ha flutit omkring så småningom hos Johannes. Det var brännhett stoff även för de första troende.

Aposteln Paulus får ens hjärta att vekna; denne nitiske apostel på ständig resa med sin tältmakarutrustning än till den ena, än den andra marknaden. Som sitter på en ny främmande plats och skriver brev till de nyskapade församlingarna. Enligt forskningen skrev han nu inte alla de brev som i Bibeln tilldelats honom. Man glädjs  t ex över att orden ”kvinnor tige i församlingen” avfärdas av forskningen som ett tillägg kommet ur en senare penna, när den jämlika urkyrkan förlorat slaget mot det omgivande patriarkiska förtrycket av kvinnan.

Man ler när man läser om Maria Magdalena:”..hon tillhörde de närmaste lärjungarna och var förmodligen ”apostel”.. Hon tycks ha varit en förmögen kvinna och dessutom okonventionell. Lukas berättar att hon, i en tid när blandad samvaro mellan män och kvinnor var en okänd företeelse, var en av ”många kvinnor” som följde Jesus och hans lärjungaskara av män. Han förtäljer vidare att dessa ovanliga kvinnor ”sörjde för (alla) med egna medel”, det vill säga finansierade verksamheten.” (Ja, säg, är det inte en kvinna bakom alla framgångsrika män…)

DET ÄR HÄR BLAND de människor som lämnat mainstream-samhället som Cahill ser hur stafettpinnen förs vidare, hur den rena tron bevaras och överlever varje samhälles behov av att införliva och underordna den starka Anden under samhällsregler och konventioner. Efter apostlarnas och martyrernas tid knöts kristendomen till den romerska staten och riskerade att tappa bort sig. Då sökte sig kristna munkar och nunnor till öknen igen för att återupptäcka mötet med Gud och gav vidare en andlig och mystisk tradition till Västerlandet. Under medeltiden höll påvedömet på att utvecklas till en lysande men gudlös despoti; då framträdde Franscesco från Assisi. I slutet av 1600-talet började George Fox och kväkarna läsa evangelierna igen.

Cahill skriver:”  När vi ser tillbaka på alla monarkiska påvar och furstbiskopar, upptagna som de var av maktkamp och olika sorters krigsspel, finner vi att dessa forntidens kombattanter har krympt i betydelse. De blir till pjäser på ett schackbräde, utan relevans för nutida kristna.”

HAN SKRIVER VIDARE: ” En liten rest av evangeliets ursprungliga kärna har blivit kvar genom hela Västerlandets historia sedan Jesu tid, just så mycket att nya rörelser har kunnat hämta sälta, styrka och livsmod ur det överlämnade kapitalet. Det radikala samfund av vänner som flöt fram ur den korsfästes sidosår, allesamman fria och jämlika män och kvinnor,  invaderas snabbt av ett ålderdomligt patriarkat. Sedan dess har detta samfund i varje skede invaderats av samtidens politiska och sociala struktur. Närhelst människor, enskilt eller tillsammans, på nytt har vågat ställa sig inför evangeliets utmaning, har samhället kring dem omdanats.”

Stafetten går vidare.