Den högkänsliga människans funktion

 

Vi måste komma till klarhet med de mänskliga förutsättningarna för att klara framtiden:  vi är i grunden ett flockdjur likt hunden och fågeln. Vi är danade under sex miljoner år av vandrande tillsammans i en grupp av högst 50 individer. Dopamin (”feel-good”hormon) utsöndras när vi hjälper våra flockmedlemmar; det är naturens sätt att göra flocktillhörigheten stark. Lasse Bergs fyra mycket läsvärda böcker om Kalahariöknens urinnevånare talar om en stark Jantelag som ingen västerländsk sinnad av idag skulle överleva. Inget ego får äventyra gruppens överlevnad.

 Inom flocken finns en kärntrupp på 80% stabila, lite okänsliga varelser. De står för “vardagslivet” och att det lunkar på.  20 % av flockens medlemmar har känselspröten ute; deras uppgift är att varna för faror och balansera flockens inre konflikter. En obalanserad flock hotar alla individers överlevnad i en sträng natur. Ur dessa 20% kommer medicinmännen, shamanerna, de läkekunniga, de vise, ledarna.

I modern terminologi kallas de med känselspröten för “HSP:are” High Sensivitive Personality, på svenska den högkänsliga människan. Deras väsen och situation har alltmer uppmärksammats både inom forskning och i populärpress. I en okänslig, individualistisk civilisation framstår de ofta som förlorare genom sina ”överdrivna” reaktioner. De  upplevs de som ”svaga” och hamnar inte sällan bland dem som söker psykiatrisk hjälp. Om de inte har lyckats hitta en skyddad nisch inom kultursektorn, blivit författare, hittat en koja i skogen eller en förstående, beskyddande medmänniska har de det svårt att leva och hamnar lätt i depression. Om detta har författaren Elaine N. Aron skrivit flera läsvärda böcker.

Ibland väljer HSP:aren outsiderns roll; ensamheten ses ibland instinktivt som enda sättet att överleva i en onaturligt konstruerad civilisation. Alla moderna samhällen har dessa outsiders på olika sätt. Vissa samhällen accepterar deras existens men kanske inte precis uppskattar dem, de flesta av oss är ju ändå 80%-are. .

Andra kulturer, såsom det svenska, blockerar sig mentalt mot att uppfatta outsidern som en form av accepterad existens. “Du har väl några vänner!” kan en välmenande person säga. Enligt Sverigekorrespondenten Roland Huntford beror icke-acceptansen på att det svenska samhället fortfarande har kvar mycket medeltida strömningar i sitt sätt att tänka och verka – dvs Sverige bygger fortfarande på en medeltida klanstruktur (läs: organisationsSverige) som har väldigt svårt att  se individen i sig, för att inte säga outsidern.

Renässansen, som började i centrala Europa tidigt 1400-tal, kom aldrig till Sverige med sin accepterande syn av  individen, menar han. I sin bok ”Det blinda Sverige” ( finns på Internet Archive för nerladdning) går han igenom allt från Sveriges maktstrukturer genom tiderna till outsiderns situation av idag. Bland de höga självmordern i vårt land döljer sig många individualister som i slutändan blev för ensamma., säger han.

Jag anser att i ett demokratiskt samhälle av idag måste HSP:aren få chansen att verka utifrån sin egenart för att kunna vara delaktig. Med en så obalanserad flock som dagens samhälle utgör behövs individer “med känselspröt” som kan göra sig hörda på ett konstruktivt sätt. Läget är nu så allvarligt på jordklotet, där 80%-arna nu pucklar på varandra för fullt istället för att hålla sig till ”vardagslivet”.

Det handlar nu om flocken ”homo sapiens” överlevnad in i nästa århundrade – och utan de “med känselspröten” kommer det inte att gå bra.

https://www.sydsvenskan.se/2017-10-04/om-manniskoflocken-ar-daligt-balanserad-hotas-alla-individers-overlevnad