Jag kan inte skåda de sydliga länderna

utan att också se åsnan, oxen och fåret

hönorna bundna i knippor vid fötterna, slängda

på ömse sidor av motorcykelns pakethållare

med huvudena nedåt, paralyserade, svagt kacklande

lammet uppfläkt och ihopsytt

med spettet kört genom ändan och den flådda

grinande skallen

över en grekisk koleld

och med tarmarna, kokorètsi, halstrande bredvid

oxen vit och from under oket, i par med en ko

hart när oändliga i Toscana

åsnan skriande som en osmord lagårdsdörr

men också trippande under en hel familj

eller under en risknipaa stor som universum

småfåglar i knippor som kunnat fylla en rymd med

vår längtan

dessa som när oss, klär oss, bär oss

resignerar under oss, kanske förlåter oss

dessa äro de verkligen kristna!

Ur En natt i Otocac (1961)