Kärleksmötet 

Alla har säkert med sig den upplevelsen i livet av hur det känns att inte känna sig välkommen. Vi vet alla hur viktigt samspelet är mellan den som kommer och den som tar emot. Den som kommer lyssnar efter signalen, blicken, ordet, gesten som ska säga: Välkommen, här kan du känna dig lugn, du är accepterad här hos oss.

På detta första möte vilar fortsättningen. Hur reagerar en människa som inte är säker på hur detta möte utföll? Kanske med dåligt självförtroende: vad är det för fel på mig? eller med aggressivitet: jag skiter väl i er! eller med prestationsångest:om jag är duktig så blir jag accepterad, eller med ensamhetskänsla: Jag är inte värd att vara med. Ja, varianterna är många och vi känner nog till dem alla. 

Jag vill påstå att första gången du gick igenom denna process var när du föddes. Du kom från universum med den villkorslösa kärleken som doppresent från Gud och hur blev det? Mötte du någon annan med samma inställning? Bara indirekt kan du svara på den frågan, processen minns du inte, men hur mår du idag? Gäller den accepterande kärleken i botten eller blev det ett krig? För det barn du en gång var bär du med dig intill dina sista dagar. Upplevde det barnet ett misslyckat kärleksmöte bär det barnet inom dig på en sorg och en distans. Blev du rädd för kärlekens smärta redan då?

 Ur denna sorg kommer all annan smärta; kroppslig och själslig. Så utelämnade är vi när vi kommer till jorden, så viktigt är detta första kärleksmöte före uppfostrans tid före gränsernas tid. Din smekmånad med jordelivet.. Till dig som ännu går med detta värkande barn inom dig vill jag säga: Kärleken är en sång du en gång sjöng, en känsla du en gång kände, ett språk. du en gång talade men som dog i brist på dialog. Gå mot den kärlekssången igen. Fly inte undan smärtan. Förlåt dem som inte kunde möta dig i dörren till Livet. De hade gjort det om de kunnat, om de själva inte varit så rädda för kärlekens smärta. Det fattade du inte då men nu!

Lyssna på första versen ur en dikt av Ylva Eggerhorn: 

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken ett namn som följer dig nu när du går Din ensamhet har stränder in mot ljuset Var inte rädd.i sanden finns det spår. Psalm 256.