Month February 2026

En förälskelse

Ingvor Sabina Le John

Ur mina kommande memoarer:

Färden mot varandra gick i ett rasande tempo.

Det var ett fall från ett höghus rakt ut i luften.

Vi hade inte förmågan att stoppa varandra vid ögats ytterport..

Förskräckta slog vi till bromsarna på full styrka.

Två separata, noga uppbyggda världar, höll på att krossas i ett yrväder av glasbitar.. 

Vi sa båda samtidigt:-Tack, det var roligt att träffas, men…och så vände vi bort ansiktena från varandra och försökte hitta tillbaka till det vanliga fästet där ute i rymden; längre bort så att vi inte kunde spegla oss mer i varandras ögonbottnar och se oss själva där, sådana vi egentligen var och inte den vi borde vara eller ville vara.

Under stigande förvåning iakttog vi oss själva medan vi föddes inför våra egna ögon.

Smärtan i insikten om oss själva gjorde oss förskräckta och rädda men samtidigt längtande och begrundande.. Vilka var vi egentligen och vart var vi på väg i detta liv? 

Hans nästan skrytsamma bekännelser om ständig otrogenhet avstannade när jag böjde mig över honom och hans läppar darrade under mina innan han gav efter. När orgasmen närmade sig ytan slutade våra kroppar att blint böka i varandra och våra ögon slogs upp i ett möte.

Vi såg rakt in i varandras ögonbottnar och våra medvetanden var fullt närvarande när våra själar möttes och kropparna öppnade sig mot varandra. Mellan oss fanns bara en tunn hinna av materia; två gudssjälar möttes genom kropp, själ och psyke. Det totala mötet jag trodde inte att det var möjligt.

Vi mötte Gud i varandra. Gå hem nu och våga älska.

Och nu ska jag leva vidare,ge mig några piller, ge mig en tvångströja, ge mig en lugnande spruta för ur detta kommer ett avgrundsvrål att höras. Men tack ändå Gud, för denna insikt om kärlek. 

Jag förstår smärtan i en barnakropp över att inte få färdas in i de vuxnas stängda ögon. Det gör ont. Och skapar rädsla. För universums hav är stort och vilt och där kan du drunkna.

Kärleksfulla ögon som lär dig simma. Kärleksfulla ögon. Hundars ögon. Alla mina hundars ögon. Mina fåglars kärlek. Kornas kärlek. Trädens kärlek.

Träden som stod stilla när jag grät.. Du är aldrig ensam, Inte ens då var jag helt ensam. 

Gud var runt mig från början. 

Ett doptal jag skrev en gång på 90-talet

Ingvor Sabina Le John

Kärleksmötet 

Alla har säkert med sig den upplevelsen i livet av hur det känns att inte känna sig välkommen. Vi vet alla hur viktigt samspelet är mellan den som kommer och den som tar emot. Den som kommer lyssnar efter signalen, blicken, ordet, gesten som ska säga: Välkommen, här kan du känna dig lugn, du är accepterad här hos oss.

På detta första möte vilar fortsättningen. Hur reagerar en människa som inte är säker på hur detta möte utföll? Kanske med dåligt självförtroende: vad är det för fel på mig? eller med aggressivitet: jag skiter väl i er! eller med prestationsångest:om jag är duktig så blir jag accepterad, eller med ensamhetskänsla: Jag är inte värd att vara med. Ja, varianterna är många och vi känner nog till dem alla. 

Jag vill påstå att första gången du gick igenom denna process var när du föddes. Du kom från universum med den villkorslösa kärleken som doppresent från Gud och hur blev det? Mötte du någon annan med samma inställning? Bara indirekt kan du svara på den frågan, processen minns du inte, men hur mår du idag? Gäller den accepterande kärleken i botten eller blev det ett krig? För det barn du en gång var bär du med dig intill dina sista dagar. Upplevde det barnet ett misslyckat kärleksmöte bär det barnet inom dig på en sorg och en distans. Blev du rädd för kärlekens smärta redan då?

 Ur denna sorg kommer all annan smärta; kroppslig och själslig. Så utelämnade är vi när vi kommer till jorden, så viktigt är detta första kärleksmöte före uppfostrans tid före gränsernas tid. Din smekmånad med jordelivet.. Till dig som ännu går med detta värkande barn inom dig vill jag säga: Kärleken är en sång du en gång sjöng, en känsla du en gång kände, ett språk. du en gång talade men som dog i brist på dialog. Gå mot den kärlekssången igen. Fly inte undan smärtan. Förlåt dem som inte kunde möta dig i dörren till Livet. De hade gjort det om de kunnat, om de själva inte varit så rädda för kärlekens smärta. Det fattade du inte då men nu!

Lyssna på första versen ur en dikt av Ylva Eggerhorn: 

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken ett namn som följer dig nu när du går Din ensamhet har stränder in mot ljuset Var inte rädd.i sanden finns det spår. Psalm 256.